Det här är tredje året jag försöker odla kronärtskockor. Två gånger tidigare har jag misslyckats kapitalt. Första året fick jag en planta av en snäll kollega och trodde att det skulle vara en enkel match att kunna skörda en massa goda skockor i slutet av sommaren. Ack vad jag bedrog mig. Den stackars plantan förde en mycket tynande tillvaro och gav på hösten helt upp. Förra året gav jag mig tusan på att lyckas. Jag läste på och insåg att de är kräsna rackare, de där skockorna. Jag vattnade, gödslade och daltade hela sommaren men de tre plantorna jag då hade i det närmaste skrattade åt mig. Inte tänkte de sätta knopp inte. Jag kan säga att lyckan var mycket stor när jag, efter en vecka på Island, kom hem och såg att en av årets fyra plantor faktiskt har en liten, liten skocka på sig. Nu vattnar och göder jag som bara den. Kanske växer den till sig så pass att den blir stor nog att skörda. Blir den det kommer jag att äta med andakt!/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar