Strandpromenaden i Karlshamn

Helgen tillbringade jag i Karlshamn, där det bjöds på skiftande väder. I söndags, när solen tittade fram, tog vi en promenad längs den fina strandslingan. Massor av folk var ute och gick. Det är härlig att se att denna runda verkligen lockar folk till promenader!

Ovanför Rosengården ligger Väggaskolan som Gunnar Asplund ritat i två etapper. Den röd byggnaden är den äldsta och uppfördes redan 1917, innan Asplund nådde ryktbarhet som arkitekt. 20 år senare ritade han den ljusa byggnaden i funkisstil.

Så här i februari gapar planteringarna tomma i Rosengården. Det är nu den vackra grundstommen med gatstenen, träden och planteringarnas geometriska former kommer som bäst till sin rätt.

Nere i Näsviken står Utvandrarmonumentet som en påminnelse om alla dem som inledde sin emigrant just här. Statyns Karl-Oskar blickar bestämt västerut, mot det nya landet, medan Kristina slänger en sista blick tillbaka mot hemlandet.

Det nya kallbadhuset gjorde verkligen skäl för sitt namn denna dag. En vattentemperatur på  3 grader lockade inte till bad! 

/Anna

På promenad i Drottningholmsparken

Idag lockade solen till en härlig promenad genom en vårvacker slottspark.

I den Engelska parken silade solen genom ljusgröna blad.  Som vanligt fascineras jag av de noga utplacerade träden som i vissa vinklar bildar spikraka rader, i andra ser ut som en naturtrogen skogsdunge.

I gräsmattan utanför labyrinterna lyste tusentals gullvivor gula.

Vår i Hedvig Eleonorakrukorna 

Delar av tulpanutställnignen, som visades inne i slottet för ett par veckor sedan, har fått nytt liv på trapporna utanför Kina slott.

Ett helt flak av penséer till försäljning. 

I de små trädgårdarna bredvid Kina slott pågår under hela sommaren en blomsterutställning.  Just nu är det vårfin i krukorna.

Besökarna kan njuta av vackra växtkompositioner och ta del av Mälaröarnas långa odlingshistoria som presenteras på stora skyltar.

Framför slottet blommar just nu ett hav av tulpaner och allium. Vackert!

/Anna

En tur till Zetas

Idag har jag varit en tur till Zetas trädgård i Kungens kurva. Dit är det alltid lika inspirerande och härligt att komma. Just idag var jag långt ifrån ensam om att vara på jakt efter trädgårdsinspiration men efter att ha letat parkering en stund fann jag mig mitt i den fantastiska trädgården.  Vackra planteringar, smakfulla krukor och korgar, underbara träd och buskar, perenner och sommarblommor i skalans alla färger, här finns mycket att se!

/Anna

Kungsängsliljor

I helgen besökte jag för första gången Kungsängen, strax utanför Uppsala, där tusentals kungsängsliljor just nu blommar. På slåtterängarna ner mot Fyrisån har det i hundratals år funnits ett vilt bestånd av liljorna, vars frön troligen för länge sedan fördes dit med åns vatten från en trädgård inne i stan. Första fyndet av kungsängsliljor på platsen gjordes redan 1742 och idag finns här Nordens största vilt växande bestånd. Så här i maj är blomsterhavet överväldigande, även om det visade sig oerhört svårfångat på bild.

/Anna

 

Kungliga trädgårdar

På Drottningholms slott öppnar idag utställningen Trädgård och natur i hovkulturen, en del av Drottning Hedvig Eleonoras jubileumsår, som uppmärksammas så här 300 år efter hennes död.
Jag hade turen att få en förhandstitt på utställningen i samband med att den invigdes under eftermiddagen.
Utställningen belyser naturen och trädgårdens betydelse under 1600-talet och drottningens roll som trägårdsvisionär. För att fånga så många sinnen som möjligt innehåller den inte enbart visuella inslag utan öronen fylls av fågelkvitter och vid specialbyggda doftstationer kan besökaren känna dofter av jordkällare, orangeri och trädgård, skickligt tolkade av en svensk parfymör, arbetandes i Paris.

Vackra arrangemang visade olika typer av exotiska frukter och kryddväxter som dåtidens kungligheter kunde njuta av. 

Under den kommande helgen har utställningen, som kommer att pågå under sommaren, kryddats  alldeles extra av fantastiska blomsteruppsatser i barockanda signerade hovflorist Claes Carlsson. Det var denna del av utställningen som var alldeles speciellt fantastiskt. Skynda att se den om du har möjlighet!

/Anna

Upp, upp, upp och ner

Ja upp och ner går färden över Madeira. Från en av öns högsta toppar, Pico de Arieo, har man en makalös utsikt över landskapet runt omkring. Vi hade tur och valde en klar och fin dag att besöka toppen. Vid molnigt väder och fram emot eftermiddagarna är toppen inbäddad i moln.

Nato har satt upp en radarövervakningsboll på toppen. Ganska cool byggnad faktiskt!

Flera vandringsleder utgår från toppen. 

Madeiras östligaste punkt är halvön Cabo de Sao Lorenco, den första plats som Portugiserna landsteg på när de först kom till ön.

                                      

 Halvön sträcker sig rakt ut i Atlanten och här, som på så många andra ställen, finns det en vacker vandringsled.

Erosionen har skapat vackra öar precis intill kusten. Vi gick här en lugn och solig dag, men när stormarna slår in måste vågornas kraft vara enorm!

Halvvägs ute blickar vi tillbaka in mot ön. Det karga landskapet här ute påminner lite om Skottland och Island. 

Stigen är vältrampad och trappsteg är utlagda i backarna. Säkert kan här vara rejält halt när det regnar.

Vackert så det förslår!

De flesta som kommer till Madeira passar på att gå på vandring längs några eller någon av alla de bevattningskanaler, levador, som finns runt om på ön. Här finns verkligen turer som passar alla!

På många ställen har staket byggts för att hålla vandrarna och stupen ner i dalen väl åtskilda. Det tackar vi för!

Även om det hade varit en ovanligt torr decembermånad fanns det ganska gott om vatten, både i levadorna och i vattenfallen. 

/Anna

Madieras vackra nordkust

Med hyrbil tar man sig lätt runt Madiera på en dag men det är lätt att luras av avstånden på kartan. De smala vägarna slingrar sig fram i serpentiner upp och ner för bergssidorna. På många håll har snabbvägar byggts i tunnlar, men de är ju inget för turister på sightseeing!

Kusten är brant, och ofta sluttar klipporna rakt ner i havet. På sina håll finns en liten remsa nästan plan mark närmast kusten och är är jorden uppodlad och husen ligger tätt.

Strategiskt placerad vid en utsiktsplast längs vägen stod den charmiga mannen i yllemössa  och sålde frukt han odlat på sina ägor nedanför berget. En provsmakning senare hade vi köpt med oss en massa spännande frukter.

Givetvis var vi tvungna att stanna och ta kort på de dessa typiska byggnader.

En ovanligt regnig höst följd av en varm decembermånad gjorde att allt prunkade. De röda spirorna, en slags aloe-blomma syntes överallt.

Den smala vägen är dragen bara centimeter från stupet ner i Atlanten, med bedövande vacker utsikt som följd.

Den här vägen är så bred att vi faktiskt vågar stanna till en stund för att fotografera, på ställen gick det absolut inte att få möte.

Några stränder att tala om finns inte på Madeira, istället har man byggt havsvattenpooler. Dessa inbäddade i lavaklippan finns i Porto Moniz.
/Anna

På trädgårdsutflykt med linbana

Under jul och nyårshelgen besökte vi för första gången Madeira. Som nästan alla andra som turistar på den lilla ön, bodde vi strax väster om huvudstaden Funchals centrum. 

Första hela dagen på semestern passade vi på att besöka en av alla de trädgårdar som gjort ön känd. 

Dagen började med att vi tog linbanan nerifrån Funchals centrum, upp till Monte.

 Linbanan gled fram över taken i den tätbebyggda staden. Höjdskillnaderna i staden, och på resten av ön, är oerhörda. På bara några hundra meter kommer man högt, högt över vattnet!

 Monte Palace gardens var till en början något av en besvikelse. En djup ravin med massor av exotiska träd. Många asiatiska inslag prydde allt det gröna, men var fanns blommorna?

 Runt omkring i trädgården stod mängder av enorma terrakottakrus. Oerhört imponerande i storlek och skönhet. Tänk om det gick att ta med ett sådant hem!

Nere i botten av trädgården låg det stora huset, en gång för länge sedan ett hotell för de rika turister som vallfärdade till ön. Uppe i Monte fann de en tillflykt då sommarvärmen blev för besvärande nere i stan.
Hotellets terass bjöd på en underbar vy ner över bukten. Terassen och trädgården runt huset hade en väldigt italiensk känsla.

 Den italienska känslan fortsatte bakom huset där en vacker vattenträdgård bredde ut sig. Här någonstans började min inledande besvikelse med trädgårdens brist på blomsterplanteringar att avta något.

 Under vår klättring tillbaka upp för berget hamnade vi plötsligt i ett hav med blad från Afrikas blå lilja. Tänk om de varit i blom! Senare under veckan, då vi körde med hyrbil runt ön, skulle jag förstå att dessa blommor växer överallt på ön, nästan som ogräs. En plats där Afrikas blå lilja är ett ogräs måste ju vara bra nära paradiset!

I Monte ligger också denna svartvita kyrka, som är ett riktigt landmärke. Här bjuds man på ännu en makalös vy ner över staden där under. Vi tog en tur in i kyrkan, men kunde inte ta några foton där inne.  Som på så många andra platser vi besökte fanns det där inne en julkrubba. Runt krubban stod mängder av de ljuvligaste orkidéer som utsmyckning. Mycket vackert!

- Släde, ni måste åka släde! Det rådet fick vi innan vår resa från flera veteraner på ön.  Sagt och gjort! Just nedanför kyrkan i Monte väntade träslädar med stiliga förare i hatt på att föra intet ont anande turister i hisnande fart ned för branta gator i korgslädar. Självaste Hemingway sägs ha funnit nedfärden nervkittlande.

Färden går ned för branta backar där bilar står parkerade längs sidorna och det ibland kommer mötande trafik. Det var inte läskigt, snarare kändes det som ett ganska behagligt sätt att färdas.

Väl nere vid slädarnas slutstation återstod det en ganska lång promenad tillbaka ner till Funchals centrum. Vi gick där i nedförsbacken och tittade på hus, fallfärdiga, jättefina och allt där emellan.
En mycket trevlig fösta dag på semestern!

/Anna