Med hyrbil tar man sig lätt runt Madiera på en dag men det är lätt att luras av avstånden på kartan. De smala vägarna slingrar sig fram i serpentiner upp och ner för bergssidorna. På många håll har snabbvägar byggts i tunnlar, men de är ju inget för turister på sightseeing!
Kusten är brant, och ofta sluttar klipporna rakt ner i havet. På sina håll finns en liten remsa nästan plan mark närmast kusten och är är jorden uppodlad och husen ligger tätt.
Strategiskt placerad vid en utsiktsplast längs vägen stod den charmiga mannen i yllemössa och sålde frukt han odlat på sina ägor nedanför berget. En provsmakning senare hade vi köpt med oss en massa spännande frukter.
Givetvis var vi tvungna att stanna och ta kort på de dessa typiska byggnader.
En ovanligt regnig höst följd av en varm decembermånad gjorde att allt prunkade. De röda spirorna, en slags aloe-blomma syntes överallt.
Den smala vägen är dragen bara centimeter från stupet ner i Atlanten, med bedövande vacker utsikt som följd.
Den här vägen är så bred att vi faktiskt vågar stanna till en stund för att fotografera, på ställen gick det absolut inte att få möte.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar