Idag var jag med Ryggskotten på mässan; Nordiska trädgårdar. Det var kul och inspirerande. Inte så många inspirationsträdgårdar dock, men desto mer sällskap och köptillfällen. Jag gjorde värsta pionfyndet! Köpte åtta plantor för 200kr! När jag kom hem, var jag förstås tvungen att snabbt plantera knölarna i lite jord. Nu kan jag riktigt visualisera min pionhäck!
Det snöar igen. Dessutom går strömmen och denna gång gäller det inte bara vårt hus, utan hela området. I nästan två timmar är vi utan. Vad gör man då när man är van vid aktiviteter som är elberoende? Jo, tänder en brasa och läser vidare i boken, Niceville, som jag började med för några dagar sedan.
Igår blåste det kallt och regnade. Trädgården fick inte så mycket som en minut. De skolade tomat- och gurkplantorna fann sig tillrätta i nya krukor inomhus.
Idag har jag varit nästan hela dagen i trädgården. På förmiddagen var det mulet och disigt, men inte kallt så jag stretade på. Det finns ju miljarder saker jag vill göra nu! Klippt perenner i planteringen mot planket hann jag med, städa i växthuset och gräva och flytta alla hysteriska koreanska anisisoper, som fullkomligt tagit över rondellplanteringen. Nu tänker jag mig en högrest häck av stekellockare i en odlingslåda vid lilla trädäcket. Det blir också en skön avskiljare mot grannen. I rondellen planterade jag bland annat skott från malva och martorn, som jag har haft i en låda i mitt omöjliga kaoshörn....
En tallrik fil med flingor och frukt utomhus, i lilla pergolan. Utan att frysa! En perfekt lunch för en, som inte kan slita sig från trädgården.
Ja, kaoshörnet var det, ja. Jag har funderat. Många gånger ska tilläggas, men det blir aldrig riktigt bra och jag vet varför. Som en hård kompakt massa har de gaddat ihop sig, myntans rötter. De finns överallt och kväver restan. Halva dagen ägnade jag mig åt att försöka utrota dessa. Troligtvis har jag inte lyckats, men ändå. Det måste bli bättre! Systematiskt har jag grävt och plockat ur alla rotstumpar, lagt i svarta plastsäckar som sedan ska förvisas till återvinningscentralen. 
Ser ni? Visst är det ett silverpäron? Just nu bara en röd pinne, men den ska förvandlas till min pärondröm. Jag har sökt i Zetas register och hittat min sort. I vår får det helt enkelt bli ett trevligt besök dit. I lådan ska jag fylla på med ytterligare jord(hur jag än bär mig åt måste jag alltid köpa mer jord och det trots att jag återanvänder ganska mycket från komposten) och tokplantera olika luktärtssorter. De kan sedan få välla upp mot yttersidan av köksträdgårdens nät. Vore inte det luvlä?
I påskriset har vita körsbärsblommor slagit ut. Det är skirt och vackert!
I köksträdgården har jag börjat vårbruket, trots kyla och blåst. Rensat gamla stjälkar och fröställningar samt grävt om jorden. Vintersallaten som fortfarande är grön hade jag inte mage att ta bort, men den lär väl ryka snart, om den inte går att mumsa i sig.
Traditionsenlig påsk i Roslagen. Soligt väder, men kyliga vindar. Vackert. Blåsippor niger i skogsbrynet och med värmeelement på, sover vi gott i kojan. Inte ett fiskhugg, trots en del tappra försök. Knytis på buffébordet, ger väldigt mätta magar och trevligt sällskap är lika med en mysig påskhelg.
Sovmorgon är berättigat, när vädret är vinterlikt en långfredagsmorgon. Påskriset har slagit ut, men det är precis så mycket vår vi får just nu. F och jag har löptränat tillsammans och det var riktigt trevligt. Sedan har vi handlat och städat. Vad snabbt och smidigt allting går när man hjälps åt! En riktigt lugn och skön långfredag. Till kvällen är lammsteken på gång och när D kommer hem från fotbollsträningen ska vi bara njuta av en familjekväll hemma.
Ja visst gör det ont när knoppar brister. 
Varför skulle all vår heta längtan
Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.
(Karin Boye, Ja visst gör det ont och Jag vill möta...)
Aprilväder kan tolkas på många sätt. Antingen lyser vårsolen, fåglarna sjunger och man tänker att nu är det dags med vårstöket och allting vad det innebär eller så vräker snön ner och det vita täcket landar mjukt, blir liggande kvar och vårtankarna är så bortblåsta, såsom om de nästan aldrig existerat.
Japp. Nu är man på gång igen. Att springa i vårluften är härligt. Skulle vara bra med tre pass i veckan, men är realist och vet att det troligtvis bara finns tillfälle till två. Jag får köra lite längre pass i stället, helt enkelt.
Bland tonvis av tallbarr finns det växtkraft uppåt. Sprängfyllda pionknoppar tittar rodnande upp i planteringen. Bara de inte är för tidiga, tänker jag, och bäddar varsamt in dem i barrtäcket igen.
Pärlhyacinternas klockor hänger blåa på rad. På köksbordet spretar en kruka, som skvallrar om vår.
Ute sitter grodan och ler i vårsolen. Pensépupillerna blinkar gula, bland vita och sammetslila kronblad. Penséer är väl vår, om något? Fastän det bara är mars!
Idag har jag handlat fröer till grönsaksträdgården. Vad svårt det är att välja. Jag lusläser på fröpåsarnas baksida. Det ska vara gurksorter med enbart honblommor till exempel och så ska tomaterna vara olika stora och gärna någon av strimmig sort. Jag ska dock vänta lite till, innan jag börjar förkultivera. Hellre korta och kraftiga plantor, än långa och rangliga.
I mappen på datorn från Lytes Cary Manor, hittar jag även denna underbara bild. En pionvallmo. Alldeles oerhört vacker. Den måste jag förstås försöka söka efter också!
Så här ser vårt kök ut idag. Ljust och fräscht, skulle man kanske kunna drista sig till att säga. Vi känner oss väldigt nöjda med helhetsintrycket och känslan, för det är svårt att ta beslut i alla val som måste göras vid en köksrenovering. Man kan ju bara visionera hur materiel, design, färg, struktur, möblering osv ter sig i verkligheten.
Vi valde en öppen lösning för allt vardagsporslin, som används nästan dagligen. Vi ville skapa en öppnare känsla i köket och tar man bort överskåp, får man det på köpet. Jag gillar industristil med lantlig vintage-touche och då är öppna hyllor ett sätt att jobba med stilen.
Spisen är kökets smycke och äntligen har vi blivit av med det åbäkiga hörnet. Det har varit en lång historia att få ugnen att fungera korrekt, men det löste sig tillslut efter några reparationer, då den första elektrikern hade kopplat fel. Att laga mat med induktion är verkligen toppen. Vad snabbt allting går! F har också ordnat med diverse upphängningsanordningar, för att få köket arbetsvänligt och ombonat.
På kyl- och frysväggen har vi maximerat med skåp och självklart utnyttjar vi utrymmet ända upp till taket. Mikron är förstås inbyggd och det frigör härlig bänkyta. Vi är också väldigt nöjda med bänkskivan, som har lite känsla av betong.
Matgruppen står på samma plats som förut. Soffan är ommålad, men stolar och bord är de samma. Vi har långtgående planer på att införskaffa ett nytt matbord, men än så länge har vi inte funnit det vi vill ha. Det ljusa golvet bidrar till den luftigare känslan.
Över soffan hänger nu en tavelgrupp, för att rama in matplatsen. I mitten hänger min absoluta favorittavla, den med hästen, målad av Gisela Linder. Hennes tavlor är magiska på något sätt, tycker jag. Ljuset, färgerna och de smått naiva motiven, för tankarna till sagans värld.
Så här såg vårt kök ut före renoveringen. Vi flyttade in i vårt hus för 16 år sedan. Då var köket modernt, men jag har aldrig riktigt gillat stilen t ex tycker jag inte om träslaget bok.
Att inte ha skåp ända upp till tak, är inte heller så praktiskt. Vi hade dessutom någon slags list ovan skåpen, som inte gick att göra ren. Spisen stod i hörnet och för att nå hyllan bakom var man tvungen att häva sig in bland kokande grytor. På den lilla bänkytan stod en stor mikro och tog plats. På denna bild är kyl och frys våra nuvarande, då de gamla gick sönder förra hösten och vi var tvungna att byta ut dem redan då.
F har stundtals hävdat att detta är en lyxrenovering. Ja, så till vida att vårt gamla kök var brukligt, det gick ju att arbeta och laga mat där. Men estetiskt och fräscht nja.... nog var det slitet alltid. Tittade man lite närmare såg man tydligt slitaget av 16 års matlagning. Jag tror också att småbarnstiden nötte rejält. L kan ju fortfarande vara lite kladdig, men oftast går det ju att torka av.
Bakom matplatsen satt hyllor och skåp på väggen. Satt man i soffan fanns det stor risk för en smäll i huvudet. Möblerna har dock fått följa med till det nyrenoverade köket, om än något uppfräschade.
