/Catarina & Anna
Grusytorna framför slottet var mycket välkrattade
Slottsteatern badade i ljus
Mellan träden glittrade Mälarens vatten
Det rycker i julnerven. I helgen kommer adventspyntet att letas fram. Framför allt ska det bli en fröjd att få sätta upp elljusstakar och stjärnor i fönstrena. På hallspegeln hänger redan ett ståltrådshjärta från Ryggskottsträffen i fredags. Håll ut i vardagen!
I väntan på advent kan man alltid tjuvstarta med några hyacinter. Tre vita i zinkkrukor med några stenar från den svunna sommaren. Snart kommer den underbara doften!
Egentligen hade jag tänkt vänta med att pynta inför advent tills nästa vecka, men i solskenet i lördags kunde jag inte låta bli att tjuvstarta. Jag tog rönnbär och trädde upp dem på ståltråd och pyntade sedan ljuskronan på altanen med dem. Undrar hur länge de snå bären får vara kvar innan de blir fågelmat...
Med värmande glögg i strupen bullades det upp med diverse attiraljer på garagebordet. Anna hade förstås varit duktig och sparat sina halmstommar från förra året, medan vi andra knåpade ihop nya utav tidningspapper. Stämningen var på topp, både koncentration och skönsång!
A satsade på en lite mer finlemmad krans och sedan ett hjärta av murgröna.
A har redan visat sitt alster i förra inlägget, men här är kransen under tillverkning! I en rasande fart tillverkades sedan ytterligare en krans, en till bordet där hemma samt några bling-bling hjärtan av silvriga och guldiga pärlor.
A samlade ihop sina tre äpplen i nederkant och förhöjde flärden med skimrande röda band. Därefter blev det ett hjärta av murgröna.
C satsade mer på bondromantiken med rödvitrutigt band och äpplen runt om. Väl uppsatt på ytterdörren där hemma har en del äpplen fallit av, det är betydligt svårare att få dem att fästa i en pappstomme jämfört med en i halm. Till nästa år ska vi kanske satsa på inköp av stommar också? Några hjärtan med pärlor och blad hann C också med innan vi dinerade gott i A:s mysiga kök.
Idag har solen äntligen tittat fram och jag har passat på att fixa och greja ute. Trots att det inte är advent riktigt än kunde jag inte motstå frestelsen att provhänga en av kransarna jag gjorde i går på ytterdörren. En ganska yvig krans med gran-, tall- en- och tujaris dekorerad med lingonris, blåbärsris och äpplen.
På vägen passerar man Stenhuggarebyn med sekelskiftshus i rött. Lugnt och fridfullt idag, men här var det full huggning i slutet av 1800-talet.
Vi gick rustade med sekatörer och kassar, en vända i skogen runt stenbrottet. Utsikten njöt vi också av förstås. På den högsta punkten kan man se ända in till stan!
Där stenen fraktades på räls från stenbrottet ner till Mälarens vatten, finns idag ett promenadstråk. Det är visst fler än vi som längtar till jul - stilfullt retroklotter!
I bagageluckan samsas granris, tallris och enris från trädgården med ljung, blåbärsris, lingonris, rönnbär, nypon och kottar från skogen. Vi hoppas att det räcker till kvällens aktivitet! Sedan for vi till A:s garage (observera att tre av Ryggskottens fyra medlemmar har begynnelsebokstaven A!)och dumpade skogens gåvor direkt. Nu längtar vi till i eftermiddag!!
I början av hösten kom Jonas Karlsson ut med en ny novellsamling Den perfekte vännen. Med tanke på att den förra novellsamlingen var en riktig höjdare var denna ett självklart val. Inte lika pricksäker som Det andra målet, men absolut läsvärd, speciellt den första längre novellen om den gråa kontorsråttan som blir allt mer underlig berättelsen igenom.
Ute är det riktigt ruggigt, regnet strilar och mörkret faller redan vid tretiden. Inne i växthuset går det dock fortfarande att odla. Jag skördar både plocksallad och asiatiska grönsaker. Det känns väldigt lyxigt så här års!
Den regniga dagen hade nog fått många att stanna hemma, för i slottet var det ganska folktomt. Det kändes mycket lyxigt att gå omkring alldeles ensam i salarna och titta på alla de imponerande porträtt som är samlade där. Men porträtten i all ära, den tre störta be hållningarna av slottet tyckte jag var de välbevarade renässans rummen, ett runt tornrum med fantastisk utsikt över vattnet och Gustav IIIs magnifika teater på översta våningen.
Opp amaryllis! Vakna min lilla! Vädret är stilla, luften är sval! Citatet ur Fredmans sånger no: 31 av vår egen Carl Michael Bellman är lika aktuellt varje år, då adventstider nalkas. Årets första amaryllis står nu på tillväxt här hemma. Det lär bli fler!
Det blir allt mörkare tider och här hemma råder lampfeber. Längtan efter mer plats i köket har gjort att skänken bortrationaliserades för en liten ommöblering av matplatsen, vilket också medförde flytt av kökslampan. I det läget passade jag på att köpa in en lampa jag länge sneglat på i nätbutiken Broarne. Det är en dubbel zinklampa i industristil med textilsladdar. Uppmontering krävde förstås sin man och kvinna, det med svårfäst gipstak och ny elkoppling. Nu är den iallafall på plats och familjen kan numera äta frukost i ljuset under lampans sken!
Denna vackra krukväxt fick jag som liten stickling av en elev vid julavslutningen för flera år sedan. Tyvärr har jag glömt bort vad den heter men jag gillar verkligen blommornas färg!
Klätterrosen utanför ytterdörren sätter fortfarande knoppar som är på väg att slå ut, så här en och en halv månad innan jul.
Idag fick kvällsjobbet vänta en stund, för jag unnade mig en rask och uppfriskande kvällspromenad tillsammans med min trevliga granne M. Nej, så här ljust som på bilden var det inte, utan snarare beckmörkt. I vårt lilla område saknas det dessutom gatlyktor. Det var bara att knögla på L:s reflexväst över jackan. Gissa om den satt som ett korvskinn?
Växter ska inte bara tjusa ögat, utan även locka näsan. Min vita porslinsblomma gör både och med sitt friska mörkgröna bladverk och de vita blomklasarna som doftar underbart!
Bredvid fåtöljen finns ett outnyttjat utrymme mellan ena fönstret och balkongdörren. Jag har länge funderat på om det eventuellt kunde användas till en liten arbetsplats. Som vanligt hittar aldrig F och jag en möbel att köpa som passar. Har man visioner om estetik och utseende, ska man väl försöka förverkliga dem om man kan? Med andra ord var det dags för ett litet hemmabygge igen. Liksom TV-bänken blev materialvalet mdf, målat i vitt.
Tanken var ett litet, relativt smalt, väggfast bord för datorplats samt en liten hylla för papper och böcker. Trots att bordet inte är mer än 35 cm djupt var det riktigt trixigt att måla inuti. Det var svårt att få någon vettig vinkel på penseln och målarhanden blev rejält kladdig. Tre varv med färg blev det innan vi kände oss nöjda.
Redan efter någon vecka används platsen flitigt. F har fixat en kabel mellan dator och stereo, så att man kan poppa musik ifrån Spotify, utan att det låter som en plåtburk och i fönstret står en punktbelysning från Ikea för att förbättra arbetsmiljön. 
Nu är det hög tid att plocka fram alla koftor man kan, för att kura in sig i. Kallare ute, mer dragigt inne, innebär lager på lager principen för min del. Burr!
Halloween eller "all hallows eve"(alla helgons afton) härstammar från Irland och är en tradition ursprungen ur keltisk folktro. Vår svenska tradition kring Alla helgons dag, en dag då tanken är att fira de mindre betydelsefulla helgonen t ex genom att tända ljus på anhörigas gravar, har under senare tid mer och mer bakats ihop med Halloween. Igår var vi i stämningsfulla Ekerö kyrka och tände ljus både ute och inne. Sedan for vi hem och dinerade med trevliga familjen W. Väl hemma tände vi pumpalyktor och hade musiktävling till midnatt. Mysigt, kul och nostalgiskt. I morgon tar vi nya tag igen med vanlig arbetsvecka.
Mitt val föll på denna väldoftande blomma medan min sambo köpte den lilafärgade blomman här under.
Nu är chiliskörden bärgad, både thaichili- och jalapeñoplantan gav rikligt med frukt. I morgon ska jag göra chiligelé och resten av skörden ska jag torka och spara för framtida bruk.
Höstlovet till ära smuttar vi på årets första glögg, en i mandarinsmak. Oj, så gott och värmande!
Mina oktoberbilder både blommar och vissnar. Hortensian och kärleksörten bjuder fortfarande på mycket prakt. Planteringen på framsidan syns bra från köksfönstret, så det är en fördel att det fortfarande finns något som blommar. Schersminen är däremot gul och buskrosen redan kal.
På baksidan har vildvinet släppt sina blodröda löv och planket börjar framträda igen. Några tidigblommande perenner har blivit rostbruna, medan lammöronen fortfarande lyser i silver och klätterrosen envist blommar vidare. Lönnen, bredvid den gigantiska tallen, har börjat släppa sina löv och dessa kräver snart en omgång med räfsan igen.
I grönsakslandet är det nu tomt så när som på mangolden som oförtrutet växer vidare. De två jordärtskockorna jag satte ska jag prova att övervintra även om jag inte hyser några större förhoppningar om att det ska fungera. I morgon ska jag täcka jorden med löv och grenar.
I planteringen på baksidan har frosten tagit död på det mesta. Jag kommer att låta det flesta perennerna vara tills i vår då jag klipper ner dem.
