De senaste jularna har pepparkakshuset varit ett litet bestyr, då vi bakat mumintrollets hus med tinnar och torn och sedan dekorerat med vit kristyr och silverkulor. Eller kanske inte vi, utan snarare jag....
I år har vi ett betydligt enklare köpehus som jag visserligen hjälpte till och monterade ihop (sockret blir ju så in i bängen varmt!) men som sedan killarna själva fått dekorera. D ville absolut göra allt själv och då kände jag att jag måste lägga ner mina krav på hur jag helst vill att det ska se ut. Herre min, det är väl klart att det är stjärnögonen som ska pyssla!!
D jobbade på självständigt med flit och tålamod, fast lite hjälp från lillebror gick allt bra ända tills L åt upp halva skorstenen.... Då fick han faktiskt inte vara med längre. D mutade L med några non-stop och sedan var det frid och fröjd. En skorsten, vad gör väl det? Det är ju en världslig sak!
/Catarina
4 kommentarer:
Det är tydligt att han ärvt sin mors fäbless för enhetliga färgpartier. Undrar just hur hans bokhylla kommer att färgkoordineras om några år?!
Har också problem med "hur det ska se ut"! Till och med när vi bygger med duploklossar...
Grankulorna är superfina!
Ja, vad ska man säga om småsyskon; de kan vara lite jobbiga ibland(hi,hi, lillasyrran....)
Du får hälsa David att det var länge sedan jag såg ett så snyggt pepparkakshus! Att skorstenen är lite väl tunn ger huset en egen karaktär!
Kram Syrran
Fint, gulligt pepperkakshus! Hur kan man låta bli en god pepparkaksskorsten när man är 4 år? Jag känner den gossen. Roliga minnen för livet.
//Farmor G
Skicka en kommentar