Vinter

Vilket fantastiskt härligt vinterväder helgen har bjudit på. Ja, visserligen kallt i lördags, men soligt och vackert. Idag har dessutom termometern lyckats krypa upp till behagliga minusgrader, vilket självklart lockar till aktiviteter utomhus.

Igår firade vi bästa D, hela 11 år(några dagar i förväg), så med kalasgäster till middag blir timmarna ute ganska få. Men idag har vi åkt längd i spåret vid Knallen och F har njutit på Björköfjärden susandes fram på långfärdsskridskor.

Utanför köksfönstret har flera fågelarter samlats vid matstället. Det är en febril aktivitet. Koltrastar burrar upp sig och sitter liksom och väntar mellan målen, blåmesar och talgoxar flyger fram och tillbaka, nötveckor och pilfinkar har också kommit på besök och även gråsparvarna har varit och hälsat på. Perfekt frukostnöje att spana på, en ledig helgmorgon!

/Catarina

Upp, upp, upp och ner

Ja upp och ner går färden över Madeira. Från en av öns högsta toppar, Pico de Arieo, har man en makalös utsikt över landskapet runt omkring. Vi hade tur och valde en klar och fin dag att besöka toppen. Vid molnigt väder och fram emot eftermiddagarna är toppen inbäddad i moln.

Nato har satt upp en radarövervakningsboll på toppen. Ganska cool byggnad faktiskt!

Flera vandringsleder utgår från toppen. 

Madeiras östligaste punkt är halvön Cabo de Sao Lorenco, den första plats som Portugiserna landsteg på när de först kom till ön.

                                      

 Halvön sträcker sig rakt ut i Atlanten och här, som på så många andra ställen, finns det en vacker vandringsled.

Erosionen har skapat vackra öar precis intill kusten. Vi gick här en lugn och solig dag, men när stormarna slår in måste vågornas kraft vara enorm!

Halvvägs ute blickar vi tillbaka in mot ön. Det karga landskapet här ute påminner lite om Skottland och Island. 

Stigen är vältrampad och trappsteg är utlagda i backarna. Säkert kan här vara rejält halt när det regnar.

Vackert så det förslår!

De flesta som kommer till Madeira passar på att gå på vandring längs några eller någon av alla de bevattningskanaler, levador, som finns runt om på ön. Här finns verkligen turer som passar alla!

På många ställen har staket byggts för att hålla vandrarna och stupen ner i dalen väl åtskilda. Det tackar vi för!

Även om det hade varit en ovanligt torr decembermånad fanns det ganska gott om vatten, både i levadorna och i vattenfallen. 

/Anna

Madieras vackra nordkust

Med hyrbil tar man sig lätt runt Madiera på en dag men det är lätt att luras av avstånden på kartan. De smala vägarna slingrar sig fram i serpentiner upp och ner för bergssidorna. På många håll har snabbvägar byggts i tunnlar, men de är ju inget för turister på sightseeing!

Kusten är brant, och ofta sluttar klipporna rakt ner i havet. På sina håll finns en liten remsa nästan plan mark närmast kusten och är är jorden uppodlad och husen ligger tätt.

Strategiskt placerad vid en utsiktsplast längs vägen stod den charmiga mannen i yllemössa  och sålde frukt han odlat på sina ägor nedanför berget. En provsmakning senare hade vi köpt med oss en massa spännande frukter.

Givetvis var vi tvungna att stanna och ta kort på de dessa typiska byggnader.

En ovanligt regnig höst följd av en varm decembermånad gjorde att allt prunkade. De röda spirorna, en slags aloe-blomma syntes överallt.

Den smala vägen är dragen bara centimeter från stupet ner i Atlanten, med bedövande vacker utsikt som följd.

Den här vägen är så bred att vi faktiskt vågar stanna till en stund för att fotografera, på ställen gick det absolut inte att få möte.

Några stränder att tala om finns inte på Madeira, istället har man byggt havsvattenpooler. Dessa inbäddade i lavaklippan finns i Porto Moniz.
/Anna

På trädgårdsutflykt med linbana

Under jul och nyårshelgen besökte vi för första gången Madeira. Som nästan alla andra som turistar på den lilla ön, bodde vi strax väster om huvudstaden Funchals centrum. 

Första hela dagen på semestern passade vi på att besöka en av alla de trädgårdar som gjort ön känd. 

Dagen började med att vi tog linbanan nerifrån Funchals centrum, upp till Monte.

 Linbanan gled fram över taken i den tätbebyggda staden. Höjdskillnaderna i staden, och på resten av ön, är oerhörda. På bara några hundra meter kommer man högt, högt över vattnet!

 Monte Palace gardens var till en början något av en besvikelse. En djup ravin med massor av exotiska träd. Många asiatiska inslag prydde allt det gröna, men var fanns blommorna?

 Runt omkring i trädgården stod mängder av enorma terrakottakrus. Oerhört imponerande i storlek och skönhet. Tänk om det gick att ta med ett sådant hem!

Nere i botten av trädgården låg det stora huset, en gång för länge sedan ett hotell för de rika turister som vallfärdade till ön. Uppe i Monte fann de en tillflykt då sommarvärmen blev för besvärande nere i stan.
Hotellets terass bjöd på en underbar vy ner över bukten. Terassen och trädgården runt huset hade en väldigt italiensk känsla.

 Den italienska känslan fortsatte bakom huset där en vacker vattenträdgård bredde ut sig. Här någonstans började min inledande besvikelse med trädgårdens brist på blomsterplanteringar att avta något.

 Under vår klättring tillbaka upp för berget hamnade vi plötsligt i ett hav med blad från Afrikas blå lilja. Tänk om de varit i blom! Senare under veckan, då vi körde med hyrbil runt ön, skulle jag förstå att dessa blommor växer överallt på ön, nästan som ogräs. En plats där Afrikas blå lilja är ett ogräs måste ju vara bra nära paradiset!

I Monte ligger också denna svartvita kyrka, som är ett riktigt landmärke. Här bjuds man på ännu en makalös vy ner över staden där under. Vi tog en tur in i kyrkan, men kunde inte ta några foton där inne.  Som på så många andra platser vi besökte fanns det där inne en julkrubba. Runt krubban stod mängder av de ljuvligaste orkidéer som utsmyckning. Mycket vackert!

- Släde, ni måste åka släde! Det rådet fick vi innan vår resa från flera veteraner på ön.  Sagt och gjort! Just nedanför kyrkan i Monte väntade träslädar med stiliga förare i hatt på att föra intet ont anande turister i hisnande fart ned för branta gator i korgslädar. Självaste Hemingway sägs ha funnit nedfärden nervkittlande.

Färden går ned för branta backar där bilar står parkerade längs sidorna och det ibland kommer mötande trafik. Det var inte läskigt, snarare kändes det som ett ganska behagligt sätt att färdas.

Väl nere vid slädarnas slutstation återstod det en ganska lång promenad tillbaka ner till Funchals centrum. Vi gick där i nedförsbacken och tittade på hus, fallfärdiga, jättefina och allt där emellan.
En mycket trevlig fösta dag på semestern!

/Anna

London

Julledighet och Londonresa. Anglofilerna i oss vaknade igen. London med barn innebär dock lite annat än en vanlig storstadsresa. Vi kittlade våra fantasiknölar och besökte Madame Tussauds och Harry Potters - värld. Fotograferade oss med kändisar och hukade i kulvertar bland odjur. Harry Potter - världen för invigda, kunde inte annat än bli succé. Tänk att få vandra i Diagongränden eller stiga rakt in i stora salen på Hogwarts! Stjärnögonen glittrade i kapp och vi handlade nya trollstavar.

Härliga semesterdagar for förbi snabbare än ett kvastrace på en Nimbus 2000. Nu är vardagen här igen och tiden knapp. Bloggar gör jag när jag har lust och tid!
/Catarina

Husdjurssubstitut?

L tjatar om husdjur. Nej, det får inte vara en fisk. Det viktigaste kriteriet är att man kan gosa med djuret, alternativt att den kan flyga. Kan den flyga har L stora planer på att lära den flygande att göra uppdrag av olika slag. För några veckor sedan, när L fyllde år, önskade han sig en brevduva. (Jag tror bestämt att detta är en stark influens av Harry Potter feber. Vem vill inte ha en vit pärluggla som kommer med meddelanden?)

Med familjens logistik inser vi med vuxna hjärnor att husdjur av gosig karaktär inte skulle få ett bra liv hos oss dvs vi får hålla till godo med dammråttorna. Men i ett försök att medla lite på halva vägen, tänkte vi i alla fall att vi kunde sätta upp en fågelmatare utanför köksfönstret. Visserligen inga fåglar att gosa med och inte heller några att utföra uppdrag med. Dock djur att beskåda. Inte husdjur, men trädgårdsdjur i alla fall.

Vi läste på lite om vilken typ av matare och fröblandning vi skulle ha för att locka de gäster vi vill smygkolla på. Frukt, nötter och frön blev det i en temporär, plastig variant från början, innan vi inhandlat en riktigt snygg.

Vad händer?

På eftermiddagen då fågelmataren sattes upp fanns inte en enda fågel i sikte. Morgonen efter var fågelmataren spårlöst försvunnen. Vad i hela friden kan ha hänt? Är det familjen kråka som tagit med sig alla sina släktingar och flugit iväg med hela rasket eller är det ekorrfamiljen som bunkrat inför vintern? Detektivarbetet fortgår än.

Nu måste vi köpa en mer ordentlig fågelmatare.Vi ska ju spana på de små flygande varelserna från frukostbordet på morgnarna!

/Catarina
 

New York

Tiden rusar och på bloggen råder stiltje. I verkligheten råder något helt annat. Förra helgen åkte jag med en kompis till staden med stort S, New York. Vilken häftig upplevelse!

Alla skysrapor som reser sig väldiga mot skyn. Empire State Buildning till exempel. Lättnavigerat var det på Manhattan med alla längsgående avenyer som korsades av gator med stigande nummer.

En levande stad i allra högsta grad. Berikad med en kulturell mångfald. Vi träffade många trevliga människor. Nu har jag fått en annan bild av amerikanarna!

Fullt med människor och bra shopping var det runt Times Square. Vi bodde i Little Brasil, endast en tvärgatan därifrån.

Coola trärulltrappor fanns det på Macys. Kul shopping också!

 Times Square by night. A lot of people!!

Stadens lunga är Central Park. Enormt till ytan och lugnet därinne är fantastiskt. Inte ett brus från gatorna. En lång härlig promenad tog vi bland tusentals joggare och hundraser.

Kontrasternas stad. Mellan park och gata. När man passerar olika kvarter kan det kännas som om man kliver in i en ny stad, Chinatown, Upper-east, Little Italy osv. you name it!

Om jag vill tillbaka? Absolut!! En toppenresa helt enkelt!
/Catarina

Kreativt kaos

Hemma råder ofta ett kreativt kaos. Barnen ligger i, spelar på datorn, bygger lego, snickrar i förrådet och spelar musik. Både musik via datorn och egen. D lirar på sin elgitarr, blandar läxor och egenkomponerat. L dunkar takten i någon kudde eller spelar favoriter på Youtube. Just nu funderar han på att börja spela franskt horn, när det är dags att börja kulturskolan nästa höst. (Vad får han alla sina idéer ifrån? Jag vet knappt vad ett franskt horn är för ett instrument.) Vardagen rusar och städning... nja, det blir det inte mycket av.

Min arbetshörna må vara belamrad nästan varje kväll, men undanplockat när arbetet är klart, är en fast rutin. Jag vet, kanske lite fyrkantigt. Nya, vita datorn tuffar i allafall på, utan problem. Nej, det var faktiskt inte något större problem att föra över allt man ville spara från det förra tröskverket. Snart ska vi köpa ytterligare en bärbar. Oktober är i antågande och så också L:s födelsedag. Men dessförinnan har vi massor att uppleva och se fram emot!
/Catarina

Omstart

Ett hektiskt liv är det och vi rusar på. Jag försöker hinna med att andas. Min dator har strulat länge och idag gav jag upp. Eller kanske rättare sagt började om från början. Nu står min nya redo. En vit, snabbtänkt Sony Vaio. Ger lyckorus bara man tänker på den. Kan säkert underlätta ett och annat inlägg här.
/Catarina

Fixtid

För ett tiotal år sedan kom Bodil Jönsson ut med boken Tio tankar om tid, vilken var en tankeväckande bok på många sätt. Hon nämnde t ex begrepp som ställtid och hur man kan hantera kvalitetstid på olika sätt. Just nu tycker jag att dagarna mest består av fixtid, vilket dock är ett helt eget påhittat begrepp.

F jobbar och jag försöker beta av så mycket fix här hemma som jag kan, innan jag börjar jobba nästa vecka. Fix som t ex att se botten i tvättkorgen, rensa ur urvuxna kläder, städa skåp, tvätta fönster, fräscha upp i D:s rum, rensa och luka i trädgården mm. Dagarna flyter på och jag tycker egentligen inte att jag gör så mycket.

Nu firar vi sista helgen innan den riktiga vardagen brakar loss igen. Ett glas rosé och kronärtskockssnacks framför OS-tävlingarna känns lyxigt nog. Fixtiden ska snart ersättas av avancerad logistik i vardagen och familjen K är redo för nya utmaningar!
/Catarina

Louise Odier

Louise Odier doftar underbart utanför ytterdörren. En av mina favoritrosor!

/Catarina

Balkongen

Före

Vår balkong har de senaste åren inte bjudit på så mycket myskänsla. Vi har snabbätit middagar, men inte haft vidare lust att sitta kvar. Våra markiser, uppsatta av proffsfolk, har släppt i fästena mot panelen. F ägnade en hel dag åt att åtgärda detta. Ner med de åbäkiga, fixa nya fästen och upp igen.

Innan sommaren pratade vi om att vi ville fixa en mer inbjudande balkong, lite mer myspys och det under ett markistak. Nya möbler var förstås ett måste och stolpar för att säkra markiskonstruktionen. Vi satte också upp jalusigardiner för att skärma av, men sedan har vi använt oss av saker som funnits hemma.

Efter

En bra bit på väg! Redan med dessa enkla åtgärder känns balkongen hundra gånger mer inbjudande. Frukost på balkongen är numera något man kan längta efter. Jag hoppas också att detta ska kunna bidraga till att förlänga sommaren i höst. Nu planerar vi den andra delen av balkongen, där en trappa ner till trädäcket verkligen skulle vara toppen!
/Catarina