Det är så skönt att ljuset är på väg tillbaka. Dagarna blir allt längre och nu tycker jag att det märks stor skillnad både på morgonen och kvällen - äntligen!
De senaste veckorna har det kliat allt mer i fingrarna och nu har så de första fröerna för i år kommit i jorden. I den gamla mjölkförpackningen har jag sått klockranka och i plastlådan ryms både jalapeño och thaichili. Nu håller jag tummarna för att de ska gro.
Några stackars plastkrukor har blivit kvarglömda ute under vintern. Snart, snart är det dags att åter ta dem i bruk...
Gårdagens vackra väder lockade ut oss även om vi egentligen borde ha suttit klistrade framför datorn. Rapporterna får vänta till en molnigare dag!
Efter gårdagens superreportage av Jens Lind sitter vi nu återigen bänkade framför dumburken. VM-tävlingar i längd är sport när den är som bäst!
Skådespelarhuset ligger strax intill Nyhavn.
Det är ett jättebygge som delvis 
Snett över vattnet ligger det nya operahuset.
/Anna
Det är nästan så man tror att man har glömt att släcka läslampan. Tro det eller ej, men det är faktiskt vinterljuset som letar sig in. Nu känns det att vi går mot ljusare tider!
Tulpanlökarnas solgula kronblad chockerar på hallbordet. Om en vecka är det sportlov, men med tulpanernas färg på näthinnan luras man i påsktankar. Sakta i backarna, snart är det skidåkning som gäller!
Just nu finns det massor av fina tulpansorter att frossa i. Den här ljusrosa varianten fick följa med mig hem för några dagar sedan och pryder nu sin plats i köket.
Imorgon är det dags för några fröinköp tillsammans med Ryggskotten. Jag har planerat och tänkt och gjort precis som Lennart, skrivit en lista. Som vanligt blev det en på tok för lång lista, men vad gör väl det? Att önska är gratis!
Under jullovet tillkom två nya kuddfodral i vår soffa. Den vita kudden är ett eget syprojekt, lite överblivet vitt linnetyg sedan jag klätt om två lampskärmar blev fodral. Mönstret består utav några gamla lappar, typ tvättråd, från kläder jag köpt, en vit kant från Josef Frank - tyget Intermesso och en gammal knapp från mormors knappburk. Allt enligt "man tager vad man haver".
Vad är det här? Snön slaskar och marken dryper av väta. Barnens skor körs i "snabelmaskinen", så fort de varit ute en liten stund bara. Nog för att jag längtar till våren, men än så länge vet man ju att den inte kommer på allvar iallafall. Nej tack, låt snön vräka ner och kylan slå till igen under några veckor, så att man kan vara utomhus ordentligt!
Svaret är ganska enkelt - jag vill förstås odla! Med alla andra projekt här hemma, jobb och familj inser även jag att konstruerandet av det egna, måttanpassade, originella huset (och säkert det tio gånger vackrare!!) kommer att ta tid, alldeles för lång tid. Bara att montera detta färdiga hus kräver nog sin man eller kvinna. Inget fusk med grundarbetet här inte! Så fort det går att bruka jorden ska jag gräva för markberedning!
Själva huset kommer från Villab Garden och är ett Juliana sunseeker, 6,4 kvadrat. Så här års är det rea, så jag betalade bara 80% av ursprungspriset. Det här huset bestämde jag för flera år sedan att jag skulle köpa, men som sagt var, så har det varit en del turer sedan dess. I fredags då jag var bortrest kom leveransen och nu ligger tremeters-långa paket i carporten tillsammans med alla glasrutor.
Februari månad har börjat kallt och snöblaskigt här och vårblomningen i rabatterna känns just nu mycket avlägsen. På köksbänken är däremot våren i full blom - vi går trots allt mot ljusare tider!
Jag har fått ytterligare en orkidé. Syster yster fick blomman i en julgrupp och när jularrangemangen skulle bort blev orkidén över. Min syster påstår att hon inte har några gröna fingrar, att alla hennes krukväxter dör och att hon därför satsar på substitut i plast. När D fyllde år häromveckan hade hon med sig orkidén och menade att jag kunde få den, den skulle ju iallafall gå en säker död till mötes hemma hos henne. Tusen tack du tokiga syrra! Jag bockar och bugar och lovar förstås att vårda den så ömt jag kan!
I helgen har det varit riktigt friskt och härligt ute och snön som kom för några dagar sedan ligger fortfarande kvar. Mälarisarna har väl blivit lite sisådär ur långfärdsskridskosynpunkt, men då kan man ju alltid plocka fram en annan utrustning. I Busviken har en vänlig själ plogat en bana för skrinnarna och samtidigt gjort en snövall, som sedan är spårad (fantastiska Friluftsfrämjandet kan jag tänka!). Idag blev det alltså längdskidor för hela familjen!
L fick längdlagg i julklapp och han körde på i rasande fart med ett stort leende på läpparna, ja åtminstone ett halvt varv, sedan var det roligare att springa eller göra snöänglar. D var också rapp i spåret, orkade en bit längre än lillebror, men ville förstås också leka en stund. F och jag turades om att träningsåka på varven. Oj, vilken härlig känsla det är när man får den där skjutsen i åkningen!! Hoppas nu kylan håller i sig, så att det kan bli fler turer!!