Helgen har tillbringats i Berlin, en stad där krigsminnen, både från världskriget och det kalla efterföljande, fortfarande lever i allra högsta grad. Stadens nya arkitektur är bunkerliknande och oestetisk, vilken blandas med det gamla vackra samt byggnader och minnesmärken som påminner mycket om krigets härskare. Kontrasten mellan öst och väst, i tanken helt ofattbar. Uppbyggnad och restaurering fortgår, samtidigt som ungt, rebelliskt klotter nästan är kult.
Checkpoint Charlie, en av de övergångar som fanns mellan öst- och västsidan. Det är helt horribelt att ens tänka att dessa var omständigheterna för Berlininvånarna ända fram till 1989. Sista året sköts även en man på flykt från ena sidan till den andra. Att detta har hänt i modern tid, är så oerhört svårt att förstå.
Ständigt närvarande i staden är minnen från terrorn. Många minnesmärken och utställningar finns överallt och som besökare blir man berörd och deprimerad. Bilden ovan är från utställningen: Mellan propaganda och terror.
Nya byggnader, mycket fyrkantigt med knalliga färger. Snyggt? Nä, ganska fult faktiskt. Dessutom rosa avloppsrör lite här och var ovan jord. Hur har de tänkt egentligen?
Minnesplats över det judiska folkets lidande. Massor av betongkvadrater, som en jättelik labyrintkyrkogård med smala gångar och mörker. En riktig gråtplats.
Berliner Pilsner. Jättegod, ljus och smakrik tysk öl. Det blev några härliga ölstopp förstås, på sköna uteserveringar i höstsolen.
Berlins lunga är Tiergarten, en parkträdgård som är som en stor oas i staden. Stadsbullret var bortblåst och skogen närvarande, till synes naturlig, men med en närmare blick skickligt anlagd.
Gröna gubben, en symbol för Berlin. Många, långa promenader blev det i det friska och fina höstvädret.
Området Prenzlauer Berg, en bit utanför city i gamla öst-Berlin var charmigt. Bäst var kastanjeallégatan med mysiga retroaffärer och fik. En god kaffe blev det på coola
Kauf Dish Glücklish, ett kaffehak med retrotouche.
Sammantaget en trevlig helg i Berlin, men staden lockar inte till fler besök, då själva myskänslan inte infann sig. Staden är inte vacker, många minnen från det hemska pockar på uppmärksamhet och dessutom är kanske tyskarna inte så där jättevänliga i alla lägen.
/Catarina
Äntligen hann vi med en helg i Roslagen! Igår var vädret soligt och härligt. Vi passade på att beskära pilen, som växt sig gigantisk och som på sommaren snor kvällssolen på altanen. L kommenterade lite uppgivet, att nu var kojan ingen hemlighet längre. Vi får väl se vad som händer i vår. Troligtvis massor av nya gröna skott, växande i raketfart. Allt ris blev en jättebrasa, som vi efter åtskilliga försök att få fjutt på, lyckades elda upp, i allafall nästan. Killarna körde fram och tillbaka med den omgjorda gamla sittgräsklipparen och F och jag släpade och drog ris ner till brasan. Mormor och morfar hjälpte också till.
Naturen sprudlade i härliga höstfärger, Disa sprang omkring och lekte på tomten och med värmeelement på, var det inga problem att övernatta i sommarhuset. Skaldjursfrossa till middag smakade förstås bättre än bäst. Jättehärligt att komma ifrån, ut på landet, en helg i vardagsstressen. Det enda som oroade var foten, uppsvullen och blå. Hoppas dock fortfarande bara på mjukdelsskador som självläker, men blir det inte bättre snart, kanske jag måste kolla upp det hela.
