söndag 20 januari 2013

Vinter

Vilket fantastiskt härligt vinterväder helgen har bjudit på. Ja, visserligen kallt i lördags, men soligt och vackert. Idag har dessutom termometern lyckats krypa upp till behagliga minusgrader, vilket självklart lockar till aktiviteter utomhus.
Igår firade vi bästa D, hela 11 år(några dagar i förväg), så med kalasgäster till middag blir timmarna ute ganska få. Men idag har vi åkt längd i spåret vid Knallen och F har njutit på Björköfjärden susandes fram på långfärdsskridskor.

Utanför köksfönstret har flera fågelarter samlats vid matstället. Det är en febril aktivitet. Koltrastar burrar upp sig och sitter liksom och väntar mellan målen, blåmesar och talgoxar flyger fram och tillbaka, nötveckor och pilfinkar har också kommit på besök och även gråsparvarna har varit och hälsat på. Perfekt frukostnöje att spana på, en ledig helgmorgon!

/Catarina

måndag 14 januari 2013

Upp, upp, upp och ner

Ja upp och ner går färden över Madeira. Från en av öns högsta toppar, Pico de Arieo, har man en makalös utsikt över landskapet runt omkring. Vi hade tur och valde en klar och fin dag att besöka toppen. Vid molnigt väder och fram emot eftermiddagarna är toppen inbäddad i moln.
Nato har satt upp en radarövervakningsboll på toppen. Ganska cool byggnad faktiskt!

Flera vandringsleder utgår från toppen. 

Madeiras östligaste punkt är halvön Cabo de Sao Lorenco, den första plats som Portugiserna landsteg på när de först kom till ön.
                                      
 Halvön sträcker sig rakt ut i Atlanten och här, som på så många andra ställen, finns det en vacker vandringsled.

Erosionen har skapat vackra öar precis intill kusten. Vi gick här en lugn och solig dag, men när stormarna slår in måste vågornas kraft vara enorm!

Halvvägs ute blickar vi tillbaka in mot ön. Det karga landskapet här ute påminner lite om Skottland och Island. 

Stigen är vältrampad och trappsteg är utlagda i backarna. Säkert kan här vara rejält halt när det regnar.

Vackert så det förslår!
De flesta som kommer till Madeira passar på att gå på vandring längs några eller någon av alla de bevattningskanaler, levador, som finns runt om på ön. Här finns verkligen turer som passar alla!
På många ställen har staket byggts för att hålla vandrarna och stupen ner i dalen väl åtskilda. Det tackar vi för!

Även om det hade varit en ovanligt torr decembermånad fanns det ganska gott om vatten, både i levadorna och i vattenfallen. 

/Anna



söndag 13 januari 2013

Madieras vackra nordkust

Med hyrbil tar man sig lätt runt Madiera på en dag men det är lätt att luras av avstånden på kartan. De smala vägarna slingrar sig fram i serpentiner upp och ner för bergssidorna. På många håll har snabbvägar byggts i tunnlar, men de är ju inget för turister på sightseeing!

Kusten är brant, och ofta sluttar klipporna rakt ner i havet. På sina håll finns en liten remsa nästan plan mark närmast kusten och är är jorden uppodlad och husen ligger tätt.

Strategiskt placerad vid en utsiktsplast längs vägen stod den charmiga mannen i yllemössa  och sålde frukt han odlat på sina ägor nedanför berget. En provsmakning senare hade vi köpt med oss en massa spännande frukter.


Givetvis var vi tvungna att stanna och ta kort på de dessa typiska byggnader.

En ovanligt regnig höst följd av en varm decembermånad gjorde att allt prunkade. De röda spirorna, en slags aloe-blomma syntes överallt.

Den smala vägen är dragen bara centimeter från stupet ner i Atlanten, med bedövande vacker utsikt som följd.

Den här vägen är så bred att vi faktiskt vågar stanna till en stund för att fotografera, på ställen gick det absolut inte att få möte.

Några stränder att tala om finns inte på Madeira, istället har man byggt havsvattenpooler. Dessa inbäddade i lavaklippan finns i Porto Moniz.
/Anna

lördag 12 januari 2013

På trädgårdsutflykt med linbana

Under jul och nyårshelgen besökte vi för första gången Madeira. Som nästan alla andra som turistar på den lilla ön, bodde vi strax väster om huvudstaden Funchals centrum. 
Första hela dagen på semestern passade vi på att besöka en av alla de trädgårdar som gjort ön känd. 
Dagen började med att vi tog linbanan nerifrån Funchals centrum, upp till Monte.

 Linbanan gled fram över taken i den tätbebyggda staden. Höjdskillnaderna i staden, och på resten av ön, är oerhörda. På bara några hundra meter kommer man högt, högt över vattnet!

 Monte Palace gardens var till en början något av en besvikelse. En djup ravin med massor av exotiska träd. Många asiatiska inslag prydde allt det gröna, men var fanns blommorna?

 Runt omkring i trädgården stod mängder av enorma terrakottakrus. Oerhört imponerande i storlek och skönhet. Tänk om det gick att ta med ett sådant hem!

Nere i botten av trädgården låg det stora huset, en gång för länge sedan ett hotell för de rika turister som vallfärdade till ön. Uppe i Monte fann de en tillflykt då sommarvärmen blev för besvärande nere i stan.
Hotellets terass bjöd på en underbar vy ner över bukten. Terassen och trädgården runt huset hade en väldigt italiensk känsla.

 Den italienska känslan fortsatte bakom huset där en vacker vattenträdgård bredde ut sig. Här någonstans började min inledande besvikelse med trädgårdens brist på blomsterplanteringar att avta något.

 Under vår klättring tillbaka upp för berget hamnade vi plötsligt i ett hav med blad från Afrikas blå lilja. Tänk om de varit i blom! Senare under veckan, då vi körde med hyrbil runt ön, skulle jag förstå att dessa blommor växer överallt på ön, nästan som ogräs. En plats där Afrikas blå lilja är ett ogräs måste ju vara bra nära paradiset!

I Monte ligger också denna svartvita kyrka, som är ett riktigt landmärke. Här bjuds man på ännu en makalös vy ner över staden där under. Vi tog en tur in i kyrkan, men kunde inte ta några foton där inne.  Som på så många andra platser vi besökte fanns det där inne en julkrubba. Runt krubban stod mängder av de ljuvligaste orkidéer som utsmyckning. Mycket vackert!

- Släde, ni måste åka släde! Det rådet fick vi innan vår resa från flera veteraner på ön.  Sagt och gjort! Just nedanför kyrkan i Monte väntade träslädar med stiliga förare i hatt på att föra intet ont anande turister i hisnande fart ned för branta gator i korgslädar. Självaste Hemingway sägs ha funnit nedfärden nervkittlande.

Färden går ned för branta backar där bilar står parkerade längs sidorna och det ibland kommer mötande trafik. Det var inte läskigt, snarare kändes det som ett ganska behagligt sätt att färdas.

Väl nere vid slädarnas slutstation återstod det en ganska lång promenad tillbaka ner till Funchals centrum. Vi gick där i nedförsbacken och tittade på hus, fallfärdiga, jättefina och allt där emellan.
En mycket trevlig fösta dag på semestern!

/Anna




onsdag 9 januari 2013

London









Julledighet och Londonresa. Anglofilerna i oss vaknade igen. London med barn innebär dock lite annat än en vanlig storstadsresa. Vi kittlade våra fantasiknölar och besökte Madame Tussauds och Harry Potters - värld. Fotograferade oss med kändisar och hukade i kulvertar bland odjur. Harry Potter - världen för invigda, kunde inte annat än bli succé. Tänk att få vandra i Diagongränden eller stiga rakt in i stora salen på Hogwarts! Stjärnögonen glittrade i kapp och vi handlade nya trollstavar.

Härliga semesterdagar for förbi snabbare än ett kvastrace på en Nimbus 2000. Nu är vardagen här igen och tiden knapp. Bloggar gör jag när jag har lust och tid!
/Catarina