Nu på kvällen har vi fortsatt med vårt filmprojekt. Eftersom vi också hunnit med att planera kommande sommars trädgårdsresa till England har vi ikväll bara tittat på en film nämligen Love Actually. Filmen är uppbyggd av ett antal parallellhandlingar som knyts ihop under filmens gång. Dessa parallellhandlingar bildar tillsammans en cirkelkomposition då anslag och avtoning är de samma. Under tiden vi tittade fokuserade vi denna gång på det vi läst i boken Filmskolan om filmljud. Filmljud kan delas in i tre kategorier; tal och dialog, effekt- och bakgrundsljud samt musik.
I boken har vi läst om dubbningens vara eller inte vara. I Sverige är vi ju lyckligt förskonade från detta oskick. Vi har förmånen att få höra skådespelarnas egna röster och vi delar författaren Johan Holmbergs åsikt att detta ger oss en filmupplevelse som ligger närmare regissörens konstnärliga utformning.
I filmen används musik för att uttrycka känslor och stämningar men också för att binda ihop scener och parallellhandlingar. I några scener är musikvalen oväntade tex i en begravningsscen där glad och fartfylld musik spelas. Detta ger ytterligare en förstärkning till det underliggande budskapet. Som en röd tråd genom filmen får vi följa en gammal avdankad popartist som lagom till jul släpper en ny jullåt. Han och hans låt dyker upp i alla de andra parallella handlingarna.
Pålagt bakgrundsljud såg vi många exempel på men det finns också en vacker dansscen där allt bakgrundsljud har skalats bort för att visa att de två som dansar är i en egen förtrollad värld, snyggt gjort tyckte vi.
Under tiden som vi tittade på filmen gjorde vi flera text till textkopplingar. Vi såg bland annat referenser till Romeo och Julia, Bob Dylan och Titanic. Alla filmens parallella historier är uppbyggda enligt sagornas narratologiska kurva och stämningen har tydliga drag av chic-lit.
Inga tårar denna gång men väl en hel del skratt!
/De pretentiösa filmnördarna Catarina & Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar