Nu har E även helgöppet i sin lilla bod ute på Berga där FormFrånSkå håller till. E är keramiker och silversmed, samt tovar de mest fantstiska sjalar du kan tänka dig.
Lagom till första advent for jag dit. Jag blev bjuden på glögg och småpratade med trevliga E dryga timmen, innan jag kunde bestämma mig för vilket inköp det skulle bli. Till julklappslottningen med familjen W och M köpte jag något jag mer än gärna själv skulle vilja ha (kan ju inte avslöja det här på bloggen!!).
Sedan har jag länge velat köpa ett av E:s halsband. Jag var egentligen ute efter ett med stansade bokstäver på bricka, men hittade istället ett oerhört vackert med blommor och pärla, som jag inte kunde motstå. Det med bokstäver lovade E att jag kunde lägga in en beställning på senare!
Snart är det dags att tända det första ljuset. På ryggskottsträffen gjorde jag inte bara en dörrkrans utan även en krans att ha på bordet. Den har fått ligga ute i kylan och fukten på altanen och ser faktiskt riktigt fräsch ut.
Det är något alldeles speciellt med att gå en morgonpromenad och se solen lysa genom dimman ute på fälten. Extra härligt är det att komma hem och upptäcka att strålarna letat sig ända in i vardagsrummet!
Idag har vi städat och fejat inför första advent imorgon. En del saker tycks alltid komma på villovägar här hemma. Visserligen har jag tre stora lådor med julsaker och tro det eller ej, ganska bra ordning och koll på vad som finns i dem. En ljusslinga med vita bollar, som jag brukar hänga i trappen är dock spårlöst försvunnen (vet att jag hade kvar den en bit in på nya året, julsakerna plockades bort mycket tidigare och det är säkert där, i den försenade hanteringen jag har lagt den på något smart ställe!) samt mina lökvaser som jag brukar ha hyacintlökar i. Hittar man inte, får man som bekant ta det man har. Ledsen F, men dina ölglas används nu till något helt annat... //Catarina
Som uppladdning inför första advent besökte vi idag utställninen "Jul - en blomsterfest" på Drottningholms slott. Bakom utställningen står Gunnar Kaj, mannen som har hand om nobelfestens blommor. I slottets vackra trapphus och salar tittade vi på den ena vackra blomsteruppsättningen efter den andra och såg prov på fantastiska och fantasirika blomsterkombinationer. Fyllda av inspiration ska vi nu ta tag i våra egna adventsutsmyckningar... Utställningen pågår hela helgen, skynda dit!!
Denna solfattiga november behöver man ta vara på var enda solminut... Idag när solen faktiskt tittade fram på förmiddagen passade Catarina och jag på att ta oss en promenad i Drottningholmsparken. Det var härligt att känna solen i ansiktet även om vinden blåste ganska kall.
Det rycker i julnerven. I helgen kommer adventspyntet att letas fram. Framför allt ska det bli en fröjd att få sätta upp elljusstakar och stjärnor i fönstrena. På hallspegeln hänger redan ett ståltrådshjärta från Ryggskottsträffen i fredags. Håll ut i vardagen! //Catarina
I väntan på advent kan man alltid tjuvstarta med några hyacinter. Tre vita i zinkkrukor med några stenar från den svunna sommaren. Snart kommer den underbara doften! //Catarina
Egentligen hade jag tänkt vänta med att pynta inför advent tills nästa vecka, men i solskenet i lördags kunde jag inte låta bli att tjuvstarta. Jag tog rönnbär och trädde upp dem på ståltråd och pyntade sedan ljuskronan på altanen med dem. Undrar hur länge de snå bären får vara kvar innan de blir fågelmat... /Anna
I fredags kväll var det full aktivitet hemma i A:s garage. Där samlades trädgårdsföreningen Ryggskottens fyra medlemmar(A, A, A och C) till work-shop i adventskransar.
Med värmande glögg i strupen bullades det upp med diverse attiraljer på garagebordet. Anna hade förstås varit duktig och sparat sina halmstommar från förra året, medan vi andra knåpade ihop nya utav tidningspapper. Stämningen var på topp, både koncentration och skönsång!
A satsade på en lite mer finlemmad krans och sedan ett hjärta av murgröna.
A har redan visat sitt alster i förra inlägget, men här är kransen under tillverkning! I en rasande fart tillverkades sedan ytterligare en krans, en till bordet där hemma samt några bling-bling hjärtan av silvriga och guldiga pärlor.
A samlade ihop sina tre äpplen i nederkant och förhöjde flärden med skimrande röda band. Därefter blev det ett hjärta av murgröna.
C satsade mer på bondromantiken med rödvitrutigt band och äpplen runt om. Väl uppsatt på ytterdörren där hemma har en del äpplen fallit av, det är betydligt svårare att få dem att fästa i en pappstomme jämfört med en i halm. Till nästa år ska vi kanske satsa på inköp av stommar också? Några hjärtan med pärlor och blad hann C också med innan vi dinerade gott i A:s mysiga kök.
Kvällen avslutades med tillverkning av badbomber (NO-lärare A hade fixat förstås!). Trots lite sinande ingredienser fick alla tillslut ihop varsin boll. Kanske någon lycklig får ett badbombspaket till jul?
Summa kardimumma: en kväll fylld av gamla låtar, kreativitet, glada skratt, värmande glögg och ett och annat barrstick i fingret. Vi bestämde enhetligt att införa denna aktivitet som standard i vår årsklocka!
Idag har solen äntligen tittat fram och jag har passat på att fixa och greja ute. Trots att det inte är advent riktigt än kunde jag inte motstå frestelsen att provhänga en av kransarna jag gjorde i går på ytterdörren. En ganska yvig krans med gran-, tall- en- och tujaris dekorerad med lingonris, blåbärsris och äpplen. Fler bilder från vår trevliga ryggskottsträff och en utförligare rapport från i går kommer vad det lider! /Anna
Ikväll är det dags för Ryggskottsträff igen. Denna gång blir det work-shop i A:s garage, tema kransbindning (dörrkransar inför advent). Till det behövs materiel och mycket kan man hitta i skogen. Vi började därför dagen med en promenad i skogen vid stenbrottet i Stenhamra.
På vägen passerar man Stenhuggarebyn med sekelskiftshus i rött. Lugnt och fridfullt idag, men här var det full huggning i slutet av 1800-talet.
Vi gick rustade med sekatörer och kassar, en vända i skogen runt stenbrottet. Utsikten njöt vi också av förstås. På den högsta punkten kan man se ända in till stan!
Där stenen fraktades på räls från stenbrottet ner till Mälarens vatten, finns idag ett promenadstråk. Det är visst fler än vi som längtar till jul - stilfullt retroklotter!
I bagageluckan samsas granris, tallris och enris från trädgården med ljung, blåbärsris, lingonris, rönnbär, nypon och kottar från skogen. Vi hoppas att det räcker till kvällens aktivitet! Sedan for vi till A:s garage (observera att tre av Ryggskottens fyra medlemmar har begynnelsebokstaven A!)och dumpade skogens gåvor direkt. Nu längtar vi till i eftermiddag!!
I början av hösten kom Jonas Karlsson ut med en ny novellsamling Den perfekte vännen. Med tanke på att den förra novellsamlingen var en riktig höjdare var denna ett självklart val. Inte lika pricksäker som Det andra målet, men absolut läsvärd, speciellt den första längre novellen om den gråa kontorsråttan som blir allt mer underlig berättelsen igenom. Vill också tipsa om en riktig rysare jag läste i helgen; Johan Theorins Skumtimmen. Hans enkla språk gestaltar fina naturskildringar av det öländska, karga landskapet samtidigt som personskildringen av "ö-token" Nils Kant är så skrämmande att jag får rysningar.
Vill man läsa en annorlunda berättelse är Amberville boken. Den är skriven av pseudonymen Tim Davys(är tydligen någon av våra stora svenska författare om man ska tro tidningarna) och är en allegorisk berättelse om den råa, fiktiva staden Mollison Town. Dess invånare är mjukisdjur bl a huvudkaraktären Eric Björn som med hjälp av några vänner ska radera namn på den dödslista som florerar. Det var länge sedan jag läste en sådan annorlunda och fascinerande historia!
Ute är det riktigt ruggigt, regnet strilar och mörkret faller redan vid tretiden. Inne i växthuset går det dock fortfarande att odla. Jag skördar både plocksallad och asiatiska grönsaker. Det känns väldigt lyxigt så här års! //Catarina
I lördags trotsade vi det gråa vädret och åkte på utflykt till Mariefred. Målet var Gripsholms slott som jag, trots många besök i staden, aldrig varit inne i.
Den regniga dagen hade nog fått många att stanna hemma, för i slottet var det ganska folktomt. Det kändes mycket lyxigt att gå omkring alldeles ensam i salarna och titta på alla de imponerande porträtt som är samlade där. Men porträtten i all ära, den tre störta be hållningarna av slottet tyckte jag var de välbevarade renässans rummen, ett runt tornrum med fantastisk utsikt över vattnet och Gustav IIIs magnifika teater på översta våningen. Inredningen i slottet spänner stilmässigt från Gustav Vasas dagar fram till 1700-talet. Många vackra möbler finns till beskådande och det är lätt att känna historiens vingslag. Vår trevliga utflykt avslutades med afternoon tea på Gripsholms värdshus innan vi mätta och belåtna styrde kosan hem igen. /Anna
Opp amaryllis! Vakna min lilla! Vädret är stilla, luften är sval! Citatet ur Fredmans sånger no: 31 av vår egen Carl Michael Bellman är lika aktuellt varje år, då adventstider nalkas. Årets första amaryllis står nu på tillväxt här hemma. Det lär bli fler! //Catarina
Det blir allt mörkare tider och här hemma råder lampfeber. Längtan efter mer plats i köket har gjort att skänken bortrationaliserades för en liten ommöblering av matplatsen, vilket också medförde flytt av kökslampan. I det läget passade jag på att köpa in en lampa jag länge sneglat på i nätbutiken Broarne. Det är en dubbel zinklampa i industristil med textilsladdar. Uppmontering krävde förstås sin man och kvinna, det med svårfäst gipstak och ny elkoppling. Nu är den iallafall på plats och familjen kan numera äta frukost i ljuset under lampans sken!
På övervåningen har vi en ful plafond i plast i taket och nu ska den ner ögonblickligen, för att lämna plats åt den föredetta kökslampan Craven i plåt från Mio. Eftersom takhöjden där är högre än den normala, kommer den att passa utmärkt. Än så länge har den dock inte kommit upp.... tiden, tiden, tiden... //Catarina
Denna vackra krukväxt fick jag som liten stickling av en elev vid julavslutningen för flera år sedan. Tyvärr har jag glömt bort vad den heter men jag gillar verkligen blommornas färg! /Anna
Nu har vi avverkat ännu en torsdagskväll i filmsoffan. Denna gång läste vi kapitel 2 i boken Filmskolan. Det handlar om filmljud, filmmusik och filmvideor. För att fördjupa oss i filmmusikens betydelse och användning valde vi att se filmen Moulin Rouge. Vi kunde under filmens gång konstatera att musik och sångtext används på ett mycket skickligt sätt. Regissören hade även arbetat med ljus, kameravinklar och klipphastighet för att skapa stämningar och driva upp tempot. IFilmskolan har vi lärt oss att filmkaraktärer och situationer kan ha egna musikaliska teman och detta såg vi flera prov på i denna film. Moulin Rouge tillhör genren musikaler. Vår favoritscen i filmen är det långa kärlekslåts-medleyt där filmens två huvudkaraktärer Satine och Christian skickligt väver samman en mängd kända sånger i en skön mix.
Vi fortsatte vår filmkväll med att läsa filmanalyskapitlet i Filmskolan ännu en gång. Denna läsning koncentreras till hur man kan göra karaktärsanalyser. Vi lärde oss att det ofta i filmer finns tre kraftfält som är viktigare än de andra: huvudkaraktär, motkraft och hjälpare. Dessa är viktiga för att skapa obalans och därmed göra filmen mer intressant. Huvudkaraktären går ofta från zero till hero under filmens gång. För att träna karaktärsanalys valde vi att titta på filmenPay it Forward vilket visade sig vara en riktig snyftarfilm. Huvudtemat kretsar kring en ung pojkes livssituation och att små saker som alla kan göra, kan förändra världen på sikt. Filmen gestaltar vikten av att lita till människors godhet och att våga göra saker som är svåra och jobbiga. Huvudkaraktärens metamorfos var en typisk zero till hero och hans motkrafter var inte bara några av hans klasskamrater utan även hans föräldrar. Våra lärarhjärtan klappade lite extra över den sympatiske läraren som visade sig vara filmens hjälpare. Ännu en lärorik och trevlig filmkväll är över och vi ser redan fram emot nästa! /Catarina & Anna, de pretentiösa filmnördarna.
Idag fick kvällsjobbet vänta en stund, för jag unnade mig en rask och uppfriskande kvällspromenad tillsammans med min trevliga granne M. Nej, så här ljust som på bilden var det inte, utan snarare beckmörkt. I vårt lilla område saknas det dessutom gatlyktor. Det var bara att knögla på L:s reflexväst över jackan. Gissa om den satt som ett korvskinn? /Catarina
Nu när det blir mörkt tidigt om eftermiddagarna längtar jag till advent. Jag tycker om att sätta upp ljusslingor ute och att lysa upp i fönstren med ljusstakar och stjärnor. Tazetter och Amaryllis tycker jag hör advent och julen till. Igår satte jag några tazettlökar i en hög glasvas, de blir ju gärna lite rangliga och behöver stöd för att inte vika sig. En stackare fick inte plats. Tills jag kommer på vad jag ska ha den någonstans får den stå i en liten skål och se ensam ut. /Anna
Växter ska inte bara tjusa ögat, utan även locka näsan. Min vita porslinsblomma gör både och med sitt friska mörkgröna bladverk och de vita blomklasarna som doftar underbart!
Med ett jobb som innebär en hel del kvällsarbete på hemmaplan, är det kanske inte så konstigt att datorn ständigt är igång och står placerad framme på vardagsrumsbordet, omgiven av diverse papper och kablar. Inte så snyggt precis...
Bredvid fåtöljen finns ett outnyttjat utrymme mellan ena fönstret och balkongdörren. Jag har länge funderat på om det eventuellt kunde användas till en liten arbetsplats. Som vanligt hittar aldrig F och jag en möbel att köpa som passar. Har man visioner om estetik och utseende, ska man väl försöka förverkliga dem om man kan? Med andra ord var det dags för ett litet hemmabygge igen. Liksom TV-bänken blev materialvalet mdf, målat i vitt.
Tanken var ett litet, relativt smalt, väggfast bord för datorplats samt en liten hylla för papper och böcker. Trots att bordet inte är mer än 35 cm djupt var det riktigt trixigt att måla inuti. Det var svårt att få någon vettig vinkel på penseln och målarhanden blev rejält kladdig. Tre varv med färg blev det innan vi kände oss nöjda.
Redan efter någon vecka används platsen flitigt. F har fixat en kabel mellan dator och stereo, så att man kan poppa musik ifrån Spotify, utan att det låter som en plåtburk och i fönstret står en punktbelysning från Ikea för att förbättra arbetsmiljön.
Riktigt klart är det dock inte. Jag har beställt en pall som jag väntar på. Just nu är den under tillverkning i Frankrike. Dessutom har vi kollat av möjligheterna kring specialbeställda elementskydd, vilket jag tror kommer att göra stor skillnad för helhetsintrycket i vardagsrummet.
I morgon fredag släpps Kents nya platta, Röd. Kent är ett band jag gillat länge och givetvis är peppen stor inför skivsläppet. Singeln Töntarna ger en indikation på hur resten av skivan kan komma att låta, Depech Mode-influenserna är tydligare än kanske någon gång tidigare och gitarrerna får ge allt större plats åt mer elektroniska ljud. /Anna
Den stackars mangolden som jag lämnade kvar i landet när allt annat hamnade på komposten har rådjuren festat loss på om natten. Som tur är har jag hela frysen full av skördade blad och stjälkar så egentligen gör det inte så mycket. Lite vackra tycker jag att de tuffsiga mangoldplantorna är i all sin misär. /Anna
Nu är det hög tid att plocka fram alla koftor man kan, för att kura in sig i. Kallare ute, mer dragigt inne, innebär lager på lager principen för min del. Burr! //Catarina
Nu har E även helgöppet i sin lilla bod ute på Berga där FormFrånSkå håller till. E är keramiker och silversmed, samt tovar de mest fantstiska sjalar du kan tänka dig.
Lagom till första advent for jag dit. Jag blev bjuden på glögg och småpratade med trevliga E dryga timmen, innan jag kunde bestämma mig för vilket inköp det skulle bli. Till julklappslottningen med familjen W och M köpte jag något jag mer än gärna själv skulle vilja ha (kan ju inte avslöja det här på bloggen!!).
Sedan har jag länge velat köpa ett av E:s halsband. Jag var egentligen ute efter ett med stansade bokstäver på bricka, men hittade istället ett oerhört vackert med blommor och pärla, som jag inte kunde motstå. Det med bokstäver lovade E att jag kunde lägga in en beställning på senare!
